Mamma Maj och Raoul

Sedan hösten 2011 har jag arbetat med ett konstprojekt som i många år legat i mitt medvetande i väntan på att hitta fram och landa rätt. Det är nu färdigt. Det handlar om den svenske diplomaten Raoul Wallenberg. En kort bakgrund. Under ett halvår 1944 räddade Wallenberg tiotusentals judar i Budapest undan Förintelsen.Hans insatser där och då visar att en människas mod kan göra skillnad.Men medan Raoul Wallenberg kämpade mot den ena av sin tids terrordiktaturer föll han offer för den andra.Den 17 januari 1945 fängslades han av Sovjetunionen och fördes till det ökända Lubjankafängelset i Moskva.

I den staten växte jag upp.

Raoul Wallenberg var aldrig en fråga i mitt medvetande. Långt senare berättades hans fascinernade historia, då var jag i Sverige.

Det är nu 100 år sedan Raoul Walleberg föddes. För mig är han den svensk i världen som mer än någon annan är värd inspireras av – inte minst i en tid då fler behöver stå upp mot förföljelse, främlingsfientlighet och antisemitism.

Inom ramen för kulturprojektet Dual Identity har jag skapat en utställning i ett konstprojekt som bygger på Raoul Wallenbergs historia.

Min utgångspunkt är delvis ny. Den tar fäste i mamman och barnet.Raoul Wallenberg

Jag har också förhållit mig till Andy Warhols popkonst, men vänt på begreppen – min önskan är att ett i sig ganska okänt fotografi ska stanna i betraktarens minne och väcka nya tankar.

Följande text beskriver projektet:

Jag omgavs av monument. Av hjältar från kriget utmejslade av en propagandamaskin som inte visade någon nåd.

Inte för sanning.

Inte för proportion.

Inte för den minsta möjlighet för oss att se krigets verkliga hjältar.

För detta var i det kalla krigets skugga.


När murarna rämnade föll monumenten.

En jul i Sverige många år senare visades en film om Raoul Wallenberg.

Varför hade jag inte sett den förr?

Varför hade jag inte sett något monument över den svensk i världen som långt mer än många andra var värd att hylla?

Att inspireras av.

Fotografiet visar mamma Maj och Raoul. Det är, antagligen, taget i en fotoateljé någon gång på 1910-talet.

Det är mamman och barnet.

Jag ser i den samma känsla som i Sixtinska madonnan, Rafaels bild av jungfru Maria med sitt barn.

Den beskyddande mamman som ger sitt barn till världen.

Vi vet alla vad som hände.”

Konstprojektet visades första gången på Konstnärshuset i juni i år. Jag vill naturligtvis ge fler möjlighet att ta del av mina tankar kring Raoul Wallenberg och att få fler att inspireras av hans gärningar.

Konst verken består av tre oljor på duk, samt sju till tio grafiska verk. Den täcker en väggyta på ungefär 20 meter.


www.vilija.se